
finner inga ord.
Vad hände med dig? Vad hände med mig och vad f*n hände med oss? När blev du såhär? När slutade du känna mig? När glömde du bort vad som sårar mig och när började du medvetet få mig att må dåligt? Det sårar mig så mycket att se dig medvetet göra saker som suger musten ur mig. Du är inte såhär. Mitt hem, min stjärna, ljög inte för mig rakt upp i ansiktet förut. Nu gör du det. Låt hellre bli att berätta än att ljuga då jag vet vad som är sant. Jag ser då du ljuger. Och jag vet du har gjort det nu på senaste tiden.
Ändå fast jag är ledsen nu är det värt det för du är värd mina tårar. Min saknad och min besvikelse. Du är värd det för jag kan inte annat än att le mitt under alla tårar då jag tänker på det du sagt, och alla blickar som tränger igenom märg och ben.
Du är min stjärna och jag vill absolut inte förlora dig. Om jag gör det förlorar jag en grundpelare i mitt liv och jag är inte säker att det kommer finnas någonting kvar på en bra stund. Men jag vill inte ha någon annan. Du har din plats i mitt hjärta och den är oersättlig. Jag vill inte ha någon annan där än just du. Jag önskar bara att du kommer öppna din dörr för mig.
Och ja, jag klarar mig utan dig. Men livet handlar om att leva, inte överleva. Och det är vad jag gör då inte du är här. Jag gråter mig till sömns för du betyder allt för mycket. Mer än du kanske borde göra. Jag vill inte leva såhär. Men livet är visst inte alltid som man vill. Jag kan inte kräva att du skall lita på mig, jag kan inte kräva att du skall vilja berätta saker för mig och då kan jag inte göra mer. Och om du faktiskt inte litar på mig så är det ingen vits med att jag ens försöker, men jag hoppas du litar på mig. Slutar man lita på någon gör man det av en orsak och då kommer man aldrig bygga upp samma förtroende någonsin igen - sådeså. Jag hoppas bara att det här ordnar sig för det är ju du&jag. ♥

klart de kommer ordna sej älskling,de är du och jag de ska vara <3 kom bara hem efter jobbet så får vi prata.<3